This is a memorial publication compiled to the grand 10th anniversary party 1985.

Minnesskrift inför klubbens 10-årsjubileum 1985

Dedikation

Denna minnesskrift tillägnas alla de som verkat inom, eller på annat sätt gynnat, Krocketklubben R.Å.S.O.P.. Skriften är avsedd att utdelas till de närvarande vid föreningens jubileumsfest 20 april 1985. Eventuellt kan en andra utgåva senare komma att spridas på annat sätt.

Begynnelsen

Onsdagen den 9 april 1975 steg solen upp över Ryd klockan 4.54. Detta märktes tyvärr inte helt tydligt eftersom molnen låg tunga över Linköping. Den som på frukostbordet bredde ut sin morgontidning kunde läsa om allsköns elände, men däremot inget som antydde den historiska händelse som skulle inträffa på kvällen, och som kom att förändra livet för så många.

Den som så önskade kunde om aftonen hänge sig åt allehanda nöjen såsom TV, bio, fönsterputsning eller bibelstudier. En liten grupp studenter ratade emellertid sådana förlustelser och samlades istället på Björnkärrsgatan 11 C:3O. Av dessa kvarstår än idag de sex förnämsta (som nämligen äro följande: Bernt Fredriksson, Anders Hägg, Jan Insulander, Alf Kindlund, Lars Nilsson och Torsten Tenland) såsom medlemmar i den förening som under kvällens lopp bildades. Denna kom att kallas Krocketklubben R.Å.S.O.P., och redan vid detta första möte fastställdes vissa regler som är giltiga än idag. Bland dessa märks klädselns utformning, årsavgiftens storlek samt maximerandet av antalet aktiva medlemmar till 15 stycken.

Föreningens namn och emblem

En vecka senare avhölls klubbens andra möte. Därvid fastställdes dess namn till det idag brukade, men faktum är att det vinnande förslaget förde en hård kamp mot det likaljudande R.O.S.O.P. Det mer svenska R.Å.S.O.P. avgick alltså med segern, och den hemliga innebörden av denna förkortning utgör idag det osynliga band som knyter föreningens medlemmar samman.

Vid samma möte fastställdes även huvuddragen för utformandet av klubbens emblem - dessa fastslogs till att vara två korslagda klubbor över en pilsnerflaska omgivna av en rund ram. Ett tredje viktigt beslut var bestämmandet av datum för det första mästerskapet som avhölls 21 maj.

Detta mästerskap, som för övrigt vanns av Per-Arne Johansson, avslutades med en rekorderlig fest - även denna den första av sitt slag i klubbens historia.

Det följande året

Det första höstmästerskapet spelades följdriktigt samma höst, men verksamheten låg därefter i stort sett nere under ett helt år, inte minst på grund av att kronan gjorde anspråk på spelarnas tid.

På hösten -76 blommade emellertid föreningen åter upp. Anders Persson sökte och erhöll inträde i klubben, och höstmästerskap spelades. Detta blev en långdragen historia som i mycket dåligt väder slutligen fick avbrytas p g a mörkrets inbrott. Någon mästare kunde därför ej koras.

Något om krocket

Den moderna krocketen uppstod i Frankrike, men utvecklades i England varifrån det spred sig ut över världen under 1800-talet. Under samma århundrades senare del fick spelet, bland Sveriges icke arbetande befolkning, en popularitet som är jämförbar med dagens solarier och studsmattor. Man kunde se kloten rulla på gräsmattor tillhöriga kungar, grevar, patroner och hälsobrunnar. Mot seklets slut började spelet trängas ut av den då introducerade lawn-tennisen (eller "nätboll" som det hette på svenska).

Om man bortser från Krocketklubben R.Å.S.O.P.s aktiva och kärleksfulla kamp för detta gamla ädla spel, så har det idag överlevt endast genom bensinmackarnas skrupelfria utmånglande av undermåliga spelset, till lockpriser, inför den svenska sommaren.

Krocket är i sin rena form ett hänsynslöst spel. Man gläds åt andras olyckor, och gör vad man kan för att bidra till dessa. Hänsyn och vänlighet har man inget för - kort sagt: krocket är som livet självt.

Krocket spelas med fördel utomhus under årets varmare delar. Vintertid är det dock möjligt att spela inomhus, något som klubben demonstrerade 15 dec 1976. Då spelades nämligen en något förvirrad match i Högskolans föreläsningssal C2. Åskådarbänkarna var fullsatta, och Peter Hackmans föreläsning i funktionsanalys slutade i totalt kaos.

De Tio

Vid 1977 års ingång bestod föreningen av 10 medlemmar som gemensamt utarbetade grundvalarna för dess existens och verksamhet. Förutom tidigare nämnda personer återfanns även Bruno Larsson och Bengt Isberg. Denna framsynta grundstomme bär nu namnet "De Tio", och utgör klubbens konstitutionerande församling. Inga förändringar av stadgar eller spelregler får göras utan De Tios bifall, och dessa är således en garanti för bevarandet av klubbens anda. Då De Tio är en ytterst konservativ samling fyller de troget sin uppgift.

1977

Till priset av en flaska brännvin införskaffades en fana med klubbens emblem. Denna har sedan dess prytt sin plats vid de flesta mästerskap.

Under våren uppstod den långlivade pilsnerkrisen. Denna hade sin upprinnelse i riksdagens beslut att förbjuda mellanölet. Eftersom föreningens verksamhet varit nära förknippad med denna dryck växte farhågor fram om att R.Å.S.O.P. skulle följa mellisen i graven. Klubben visade sig som bekant vara mindre flyktig än den aktuella vätskan, men än idag dyker stundom den gamla frasen "för övrigt inväntas kommande riksdagsbeslut" upp i mötesprotokollen.

1978

Sven Arefeldt upphöjdes formellt till föreningens hederstrubadur. Dennes glada och oöverträffade melodier har följt och förgyllt oräkneliga sammankomster under åren som gått.

Fyra nya medlemmar sökte sig till klubben under året: Patrik Gustafsson, Bo Palmqvist, Tom Rindborg och Åke Zetterström.

Den 8 oktober ordnade föreningen, på LSIF's begäran, en krocketcup med alla studenter inbjudna. Cupen spelades mellan tvåmannalag, och som väntat vann ett R.Å.S.O.P.-team bestående av Alf och Torsten.

1979

Den 30 januari klubbades slutgiltigt utformningen av stadgarna. Senare under samma möte invaldes de ovanstående nya medlemmarna. Dessa blev därmed de första av "De Aktiva". Deras inträdesprov bestod av att tillverka en funktionsduglig transportanordning för speltillbehör (inklusive pilsnerbackar). Resultatet av detta blev gott, och fyller ännu sin funktion.

Vandringspris

Det första vandringspriset, som togs fram redan under klubbens första år, bestod av en träsockel på vilken en liten klubba och ett klot var fästa. Fr o m 1979 spelar De Tio internt om detta pris varje sommar. Under en kort period 1979 användes istället en hisklig träkoloss, vägande ca 10 kg, som vandringspris vid de stadgade mästerskapen, men den dåvarande mästaren begravde under stort besvär belätet på en hemlig plats i Rydsskogen.

Istället tillverkade han ett pris bestående av ett skinnstycke uppspänt på en träram. Idag är emellertid detta pris i det närmaste fulltecknat och ett nytt är under framställning.

Mer från -79

Under året ökades klubbens medlemsantal betydligt, i och med att följande herrar invaldes; Bernt Karlsson, Håkan Carlsson, Håkan Drabe, Bengt Axelsson och Mats Thilén.

Föreningens utåtriktade verksamhet gav sig främst uttryck i en utsändning i närradion Radio Ryd. R.Å.S.O.P. var inbjudna att under 15 minuter ge en kort presentation av klubben och dess verksamhet. Väl inne i studion tog dock klubbens representanter över sändningarna, och först två timma.r senare avbröts programmet eftersom sändaren stängdes vid midnatt. Då hade man bl a hunnit utlysa en telefontävling om innebörden av förkortningen R.Å.S.O.P. Tyvärr var alla gissningar felaktiga, så det utlovade priset, ett förgyllt krocketklot av mahogny med elfenbensinlägg, kunde ej utdelas. Givetvis fick lyssnarna aldrig veta det rätta svaret.

1980

Till de viktigaste händelserna under detta år hör det slutgiltiga fastställandet av spelregler. Dessa minutiöst utarbetade statuter, som utgör appendix 1 av stadgarna, är för Krocketklubben R.Å.S.O.P. vad Koranen är för Islam.

Klubben begåvades med ytterligare medlemmar. Carl-Magnus Werner, Gunnar Eskilsson och Jonny Carlsson.

Även i Norge uppstod en mellanölsdebatt, och genom en skrivelse till Norske Stortinget tog R.Å.S.O.P. del i denna. Klubbens kraftfulla inlägg fällde det slutliga avgörandet, och våra norska bröder och systrar fick behålla sin Pils.

Föreningens hittills längsta årsmöte (som bekant är alla möten inom R.Å.S.O.P. årsmöten) avverkades under hösten, och rekordtiden noterades till 7 timmar 20 minuter.

Kvinnofrågan

Under 1980 nådde den inflammerade kvinnodebatten sin kulmen inom klubben. Frågan, huruvida kvinnliga medlemmar var tänkbara i klubben, hade delat föreningen i åtminstone två läger. Dessa bytte emellertid ideligen anhängare och ingen kunde förväntas stå vid sina åsikter under två på varandra följande årsmöten. Opportunister och ambivalenter levde glada dagar, precis som i samhället i övrigt.

Den hittills enda kvinnliga ansökan inkom under året, och var delvis orsak till debatten. Ansökan (som följdes av flera från samma person) avslogs dels därför att den sökande ställde krav på att ändra både stadgar och spelregler, dels därför att hon parallellt bedrev en smutskastningskampanj mot klubben i kårtidningen Lithanian. Denna tråkiga historia innebar givetvis att kvinnomotståndarna fick vatten på sin kvarn.

Idag har lugnet lägrat sig i denna fråga. Man har kommit överens om att kvinnliga aspiranter enligt stadgarna är fullt tillåtna att söka och erhålla medlemskap i R.Å.S.O.P. För dem, liksom för deras manliga kolleger gäller dock att de skall studera vid Teknis, samt vara beredda att godta föreningens stadgar och spelregler.

1981

Året var endast en månad gammalt då en storslagen fest avhölls i "en bättre villa i stadens finare societetskvarter". Under året var flera medlemmar utomlands och skaffade sig den trevliga vanan att ta med hem lite öl från respektive land, som sedan avsmakades av medlemmarna. Avsmak var det verkligen frågan om beträffande ölet från Sovjet, och en skarp protestnot sändes därför till Kreml. Bättre gick det då för Finland och Frankrike, som tackades skriftligen.

Mot slutet av året dök det upp nya medlemmar, nämligen Gunnar Holmberg, Klas Holm och Johan Idar.

R.Å.S.O.P.s medlemmar fastställde att riksdagsman Torsten Bengtsson var en stor sk-t som så hårdnackat kämpade mot ölet, trots att han enligt egen utsago själv aldrig smakat därpå. Klubben avsände därför till honom en muta bestående av 3kr30öre i frimärken, i syfte att därmed kompromettera honom så att han blev förpassad ur riksdagen.

1982

Bland årets höjdpunkter kan nämnas:
- Jan Insulander fick klubbens första barn, en dotter.
- Vid ett extra årsmöte höll de ditkallade engelsmännen Nigel Charman och Allan Thorne ett mycket trevligt föredrag om ölbryggning i liten skala i England idag. De båda gentlemännen blev invalda som ständiga hedersmdlemmar i klubben.
- 500 kronor insamlades till kårhuset, senare följt av ytterligare 500 kr.
- Filminspelning av höstmästerskapet. Denna film, som kom att följas av fler av minst samma kvalité är ett fullkomligt mästerverk.
- Som nya medlemmar upptogs Håkan Linderhed och Ola Mikkelsen.

Under 1982 instiftades även en tredje gren av föreningen, nämligen Oldboysektionen, som består av de av de aktiva som pålastat sig samhällets tunga ok i och med att de har lämnat Högskolan. Mats Thilén blev sektionens första medlem.

Vår- och höstmästerskapen

Otaliga är de glada minnen som är förknippade med mästerskapen. Lika många minnesvärda episoder har säkert också av skilda orsaker fallit i glömska.

Vårmästerskapen brukar vanligen avhållas Kristi Himmelfärdsdag (som för övrigt även är Folknykterhetena Dag - därigenom bibehålls vätskebalansen). Under årens lopp har dessa, liksom höstmästerskaperna spelats i Ryds omgivningar, vanligen då på Bågskyttebanan eller bredvid tennisbanorna.

Till traditionen hör att dagen begynner med en sillfrukost hos någon av deltagarna. Därvid avsjungs högtidligt Krocket-visan, och i bakgrunden höres inspelningar av Sven Arefeldt. Därefter tar spelarna sitt materiel och drar ut till spelplanen. En bana (ibland två) utstakas och mästerskapets egentliga del tar sin början. Vid en lämplig tidpunkt avbryts spelet och medhavd lunch inmundigas. Denna har i många år utgjorts av ris-otto serverad ur en av Stångåstaden lånad, väl rengjord, skurhink.

Slutligen koras så segraren som hyllas av de övriga.

1983

Detta år tillhörde inte de mer händelserika i klubbens historia, men det kan noteras att Claes Nycander invaldes som medlem.

Klubbens trägna kamp på innebandyarenorna insomnade saligen, frid över dess minne. Målsummeringen för de tio sista matcherna var i storleksordningen 10 - 100, R.Å.S.O.P.s siffror först.

Höjdpunkter var dock Ola och Håkans radioprogram i Radio Ryd, samt den mycket lyckade festen i Hantverkarföreningens lokaler.

Klädseln

Kännetecknande för klubbens medlemmar har varit den klädsel som varit anbefalld vid såväl möten som matcher (av praktiska skäl har dock klädseln varit fri vid större fester). Klädseln kan närmast beskrivas som 40-talsnostalgisk. Idealet är keps, anmärkningsvärd slips, ljus skjorta, väst, autentisk kostym med vida byxor eller "äppelknyckarbrallor".

Idag är väl de nya medlemmarna hänvisade till begagnade varor från vindsutrymmen eller stadsmissionen, men i begynnelsen kunde man på två ställen i Linköping köpa "fabriksnya" kläder. Priset var vad som stod på prislapparna, och dessa var lika gamla som kläderna (eller vad sägs om 45 kr för en kostym eller en överrock.. ).

Det ena stället var Rekvisita Herrmode, på östra delen av Storgatan. Efter vänligt samtal med butiksföreståndaren kunde han från sitt dammiga lager plocka ned den ena klenoden efter den andra. Butiken stängdes dessvärre i samband med att huset revs, och idag tornar sparbankens palats upp sig på denna plats som en symbol för stadsplanerarnas dumhet och mammons makt.

Inköp av liknande persedlar kunde även göras hos Viktors Herrkläder på Nygatan. Denna butiks lager var inhyst i ett garage på andra sidan gatan. Till krocketklubbens stora sorg drabbades detta lager av en eldsvåda, varvid innehållet blev ohjälpligt skadat.

1984

Under årets studentorkesterfestival utmärkte sig R.Å.S.O.P. åter genom att ha med ett ekipage i Kårtegen. Tidigare engagemang i festivalerna har inkluderat en storslagen vagn (Svenssons statusjakt) 1982 samt spel i Folkets Park -78 och -80. Dessutom spelades det krocket med Bertil Perrolf i stora tältet i Valla 1980.

En annan minnesvärd bedrift var då klubben handgripligen slängde ut Rolf Wikström och hans kompband ur den lokal i Ryds Herrgård där klubben ämnade hålla årsmöte.

Tre nya medlemmar sökte, och fick, medlemsskap: Hazze Richert, Göran Rune och Håkan Salomonsson.

För övrigt upptogs en stor del av året åt förberedelser inför jubiléet.

1985

10 år har förflutit!

Då detta skrives återstår blott två veckor till jubelfesten. Ytterligare en sökande knackar på klubbens portar (Mats Karlsson). men han har att vänta ännu ett möte innan han kan bli invald.

Det är glädjande att se att klubben genom sin ständiga tillförsel av nya medlemmar ännu lever ett aktivt liv. Jag vill avsluta denna lilla historik med att tacka både gamla och nya medlemmar för förmånen att ha fått göra deras bekantskap i den bästa av världar, nämligen Krocketklubben R.Å.S.O.P. Må denna klubbs underbara stämning och kamratskap få fortleva ännu i många år.

Anders Persson (mars 1985)